Tänk
Det finns massor med "tänk". Man försöker tänka rätt. Sen kommer fel. Sen kommer allt mitt emellan. Jag har aldrig upplevt sorg förut. Jag trodde det. Men nu förstår jag på ert helt annat plan hur det känns. Det är bara så sorgligt att första gången jag skulle uppleva det så skulle det handla om mitt eget barn.
Ibland försöker jag vara stark. Ibland så skiter jag liksom bara i händelsen och sorterar kablar bakom tvn istället. Som hängt där i två år. Försöker se det som en längtan istället för en sorg. Hon kommer tillbaka till oss.
Men den kommer det tillbaka. Minnena från förlossningen. Och insikten om att det kommer dröja. Om ens hon kommer nånsin. Fast jag måste ju tänka att hon gör det.
Alla veckor. Alla kickar. Allt planerande och filosoferande. All glädje. Allt det försvann i samma stund som jag rykte navelsträngen.
I morgon är det midsommar. Hur fan är det tänk att jag ska fixa det? Ska jag stoppa i linserna och låtsas som ingenting? Aja. Mål nummer ett är att jag ska lyckas äta något idag. Det är mål nr ett.
Idag kom blommor från min chef med kollegor. Vilken värme det gav. Snälla, snälla!
nu gråte jag igen, va fint av dem. du har ätit idag, de är ett steg framåt, älskar dej, vet att du ror detta i land så smånigom.
puss
Mina tankar är hos dig, många kramar.
