Gravid
Det är ju offentligt nu. Att vår ängel är tillbaka. Om två dagar har jag gått längre än då hon dog. Eller egentligen i morgon kl 7 har jag gått längre. Stort. Tungt. Lyckligt och glatt.
Jag kom att tänka på hur jag mådde efter förlusten. Herregud vilken emotionellt vrak jag var. Vi var.
Jag trodde på riktigt att jag aldrig skulle komma över sorgen. Över henne. Ville att alla som sa "ngt måste ha varit fel" skulle dra åt helvete.
Idag är jag på ett helt annat ställe. Älskar mitt jobb, älskar min familj och vågar älska det barnen jag bär. Älskar när h*n sparkar. Älskar tanken av att få gå in i vecka 18. Älskar tanken av att våga älska.
Vår ängel är tillbaka och min tro med den. Jag hoppas att jag vågar vara stark hela vägen.
Jag är hemma och vabbar med barnen i dag. Filippa har magsjuka och Maximilian är hemma "just in case". Hoppas att gå tillbaka till verkligheten i morgon.
