måndag
I dag har jag knappt träffat Filippa alls. Känns det som.
I morse hann jag träffa henne en timme innan Mikael gick på dagis med henne, och jag hann träffa henne en timme då hon kom hem. Jag känner mig lite små otillräcklig, och vill ge henne massa mammakärlek så fort jag bara får chansen. Det är tur att Mikael dock kan ge henne uppmärksamheten hon behöver, Maximilian tar mkt av min tid just nu.
När Filippa var liten så trodde de på BVC att hon hade kolik. Att det var därför hon skrek så mycket. Jag valde att tänka att hon INTE hade det, för jag menade som att det kunde vara så mkt värre.. Om jag nu efter en vecka med Maximilian får dra en jämförelse (som jag hoppas inte ska bita mig i arslet sen bara för att) så hade hon nog någon sorts kolik ändå. Det känns konstigt att ha ett barn som faktiskt oftast vill någonting då han skriker. Filippa skrek. Konstant. Oavsett. Oavbrutet. Maximilian går hittills alltid att trösta, funkar inget annat är det bara sätta han vid bröstet typ.
*skrik* hungrig
*skrik* byta blöja
*skrik* vyschas
Jag laddar batterierna inför då de riktiga vaknätterna börjar... Än så länge är det helt okej..
Vi har en matglad herre här, jag ammar varannan timme på natten.. och då äter han typ 45 min.. hej o hå. En utav de gångerna brukar han ha en vakenhetsperiod på 2-3 h, resten av gångerna somnar han om.. ja, en timme alltså.
I morgon kommer BVC, ska bli spännande att se om/hur mkt han gått upp.
Jag gjorde ett försök att ta en promenad med vagnen i dag... Det fick jag ångra bittert. Fick ta bussen hem. Världens jävla smärta i ryggslutet.. vet inte om det är epiduralen eller foglossningarna.. ont som fan gjorde det iaf, och jag fick smyga fram till å-hem och som sagt ta bussen hem. Nä det lär dröja någon vecka till innan jag gör nästa försök. Kunde på riktigt knappt gå när jag kom hem. Jag hoppas det är övergående bara...
Tänker rätt ofta på förlossningen. I dag tänkte jag på hur roligt det egentligen var att jag hade massa tankar på hur jag trodde det skulle bli. Tänkte bla bada och duscha varmt för att lindra värkarna, ville försöka luta mig mot en saccosäck under värkarna eller krystvärkarna.. jo, hej och gå, jag vägrade släppa min jävla gåstol. Enda gången jag låg ner var när jag var tvungen vänta på att epiduralen skulle verka.. Saker blir inte alltid som man tror =)
Nu fick jag just information om att Maximilian bajsade ner sig, kissade ner sig och kräktes över hela sig själv på en och samma gång, så nu ska jag tappa upp ett bad...
kram
*tacksam över att mina
I morse hann jag träffa henne en timme innan Mikael gick på dagis med henne, och jag hann träffa henne en timme då hon kom hem. Jag känner mig lite små otillräcklig, och vill ge henne massa mammakärlek så fort jag bara får chansen. Det är tur att Mikael dock kan ge henne uppmärksamheten hon behöver, Maximilian tar mkt av min tid just nu.
När Filippa var liten så trodde de på BVC att hon hade kolik. Att det var därför hon skrek så mycket. Jag valde att tänka att hon INTE hade det, för jag menade som att det kunde vara så mkt värre.. Om jag nu efter en vecka med Maximilian får dra en jämförelse (som jag hoppas inte ska bita mig i arslet sen bara för att) så hade hon nog någon sorts kolik ändå. Det känns konstigt att ha ett barn som faktiskt oftast vill någonting då han skriker. Filippa skrek. Konstant. Oavsett. Oavbrutet. Maximilian går hittills alltid att trösta, funkar inget annat är det bara sätta han vid bröstet typ.
*skrik* hungrig
*skrik* byta blöja
*skrik* vyschas
Jag laddar batterierna inför då de riktiga vaknätterna börjar... Än så länge är det helt okej..
Vi har en matglad herre här, jag ammar varannan timme på natten.. och då äter han typ 45 min.. hej o hå. En utav de gångerna brukar han ha en vakenhetsperiod på 2-3 h, resten av gångerna somnar han om.. ja, en timme alltså.
I morgon kommer BVC, ska bli spännande att se om/hur mkt han gått upp.
Jag gjorde ett försök att ta en promenad med vagnen i dag... Det fick jag ångra bittert. Fick ta bussen hem. Världens jävla smärta i ryggslutet.. vet inte om det är epiduralen eller foglossningarna.. ont som fan gjorde det iaf, och jag fick smyga fram till å-hem och som sagt ta bussen hem. Nä det lär dröja någon vecka till innan jag gör nästa försök. Kunde på riktigt knappt gå när jag kom hem. Jag hoppas det är övergående bara...
Tänker rätt ofta på förlossningen. I dag tänkte jag på hur roligt det egentligen var att jag hade massa tankar på hur jag trodde det skulle bli. Tänkte bla bada och duscha varmt för att lindra värkarna, ville försöka luta mig mot en saccosäck under värkarna eller krystvärkarna.. jo, hej och gå, jag vägrade släppa min jävla gåstol. Enda gången jag låg ner var när jag var tvungen vänta på att epiduralen skulle verka.. Saker blir inte alltid som man tror =)
Nu fick jag just information om att Maximilian bajsade ner sig, kissade ner sig och kräktes över hela sig själv på en och samma gång, så nu ska jag tappa upp ett bad...
kram
*tacksam över att mina
Kommentarer
Postat av: Linda och William
vad gullig han är:)
Jag hade så j*vla ont i en vecka typ efter förlossningen.. foglossning.. kunde knappt gå eller röra mig, ibland fick jag knappt upp foten över en mattkant, ilade som faaaaaen då...
Trackback
