Sverigesbästablogg

Föreställ er... En mamma med två barn, den ena i babyskyddet och den andra i hälarna. typ. I ena handen bär hon 2-veckors bebisen i babyskyddet och i den andra försöker hon släpa 3 påsar med matvaror. Och har en fyraåring runt fötterna. Givetvis skriker både. Den minsta för att han bestämt sig för att äta, och den andra för att hon bestämt sig för att göra som lillebror helt enkelt. Mamman lyckas kasta in båda ungarna och påsarna i lägenheten. Vispar sedan ihop en pannkaka, steker bacon till och river morötter...samtidigt som hon ammar. Det gäller att vara effektiv. Tillfredsställa alla.

Det var en komisk syn som gick att se på älvans väg 244 igår. Jag bara skrattade åt eländet. Tur man fått mkt energi tillbaka. Den behövs kan jag lova.

Gulligaste Michaela kom med examenspresent igår... Hon är alltid omtänksam.. Och jag blev glad över att någon kommit på att en examen efter 4.5 år på universitetet är värt att firas=) Jag har ju inte ens själv hunnit komma på det liksom..

Tankarna kring flyttandet fortsätter. Hur jag än gör har jag arslet bak. Hur jag än gör så följer det med negativa konsekvenser. Jag önskar att jag inte hade blivit mognare... då hade jag valt, som alltid, att inte tänka på de negativa bitarna av flytt, utan bara sett de positiva och åkt. Frågan är alltså inte vad som blir bra... utan vad som blir bäst.. och får minst negativa konsekvenser... Vad väger tyngst? Mikael och barnen förstås. Så jag får följa hjärtat... och kanske inse att det är dags att återigen klippa navelsträngen till min egen mamma=)

Nu...? En massa jävla kaffe...