41

Var besök hos barnmorskan idag.. Hon kollade down there för att checka läget, men det hade inte hänt ett jävla jota. Inte en susning. Nada. Hej och hå. Det som däremot hände var att jag började störtblöda, vilket hon inte var nöjd med med tanke på att jag i övrigt inte hade några tecken down there för att något skulle vara på g. Så hon skickade mig till förlossningen.

Jag hann bli så jävla rädd. Fan vad rädd jag hann bli. Som tur var så såg allt jättebra ut, vilket konstanterades efter 30 min i CTG. I morgon väntar specialistmödravården. Min BM tycker jag ska sättas igång, men det tycker inte vi. Vi har valt att avvakta ytterliggare, så länge allt ser bra ut. Att bli igångsatt är inte alls något onormalt när man är 41+1 (vilket jag är i morgon), men jag vill verkligen att kroppen ska få fixa det själv denna gång. Annars kommer jag verkligen tro att min kropp inte klarar av att starta själv, vid nästa graviditet alltså. Nej, jag håller ut lite till, även om det givetvis är lockande. Jag blev dock så jävla glad idag, att allt såg bra ut, så det ger mig ork att vänta lite till. Däremot så blev jag inte så jävla glad över att det inte hänt ett jävla skit där nere, men men.. det blir nog bra.

Jag märker att jag skriver formuleringar som är likt en femårings sätt att uttrycka sig typ, så jag masar mig till soffan.. see ya!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0