vad fan hände med min namnsdag den 3e dec??
Jesus, så jag njuter av att ha Mikael hemma "på riktigt"... Just nu lägger han Filippa, och jag leker med kameran.. hur lyxigt är inte det?
Tidigare idag var vi på socialtjänsten och skrev faderskapintyg och gemensam vårdnad. Givetvis kunde jag inte vara normal, utan var tvungen att dra skämt efter skämt om huruvida han verkligen skulle skriva på papperen eller inte.. Fullkomligt normal liksom?
Sen gjorde vi några ärenden, köpte bland annat ny astmamedicin åt Filippa. Seriöst, 390 kr, räcker typ 2 månader, det känns inte okej. Speciellt inte just nu *morr*
Lunch på balder kan rekommenderas...!
Besöket hos specialistmödravården var lite nervöst.. såklart.. Men allt gick jättebra och det var inga tecken på att något liknande som med Filippa skulle hända. De kollade fostervattensmängd (helt normalt, dock mot nedre gränsen för vad som är normalt), bebisens vikt utifrån graviditetsveckor (h*n var svensson, 2800 gr) och CTG (h*n var visst ett skolboksexempel på hur det "skulle" se ut enligt läkaren). Skönt skönt, nu ska vi tillbaka om 2 veckor, då kollar de CTG igen. Jag sa att jag verkligen vill att det ska ske så "naturligt" som möjligt denna gången, och låta naturen ha sin gång i sån mån det går.. dvs, inte boka tid för igångssättning osv. Han tyckte jag hade en bra inställning, så länge inga tecken visar på att något liknande skulle hända igen. Vilket jag absolut inte tror, vad är oddsen liksom? Det enda jag är lite rädd för det är ju att det kanske är min kropp som inte fattar vad värkar är? Jag kanske kan komma "ända fram", men sen händer inget mer liksom.. Den som lever får se, och jag känner mig starkare och starkare inför förlossningen för var dag som går.
Mina foglossningar då? De är heaven. Helt seriöst. Gaaa, jag känner mig som Kajsa Bergqvist i jämförelse med hur jag hade det för några veckor sedan. Visst, det gör fortfarande ont och så då jag går längre än 100 m, men det kan jag så gärna leva med. Väldigt gärna. Så länge jag kan typ.. leva så är jag glad (vilket det kändes som att jag inte kunde göra förut).
Ikväll har vi julpyntat här hemma. Filippa är taggad=) Oh, ja just ja, hittade vääärldens perfektaste julklapp till mamma i dag, så supernöjd.. hoppas hon blir det hon med=) Det är roligt när man hittar något sådär som man verkligen, verkligen vill ge... Vilket faktiskt, helt ärligt, kan vara lite svårt runt just jul då det ligger båder ekonomisk och tidsenlig press på en... Lite onödigt jag berättar det här kanske, eftersom jag ändå inte kan berätta vad jag köpt... men anyway...
Hotellrummet i Luleå...
Kvällsfika
Bus
*kärlek*
Tidigare idag var vi på socialtjänsten och skrev faderskapintyg och gemensam vårdnad. Givetvis kunde jag inte vara normal, utan var tvungen att dra skämt efter skämt om huruvida han verkligen skulle skriva på papperen eller inte.. Fullkomligt normal liksom?
Sen gjorde vi några ärenden, köpte bland annat ny astmamedicin åt Filippa. Seriöst, 390 kr, räcker typ 2 månader, det känns inte okej. Speciellt inte just nu *morr*
Lunch på balder kan rekommenderas...!
Besöket hos specialistmödravården var lite nervöst.. såklart.. Men allt gick jättebra och det var inga tecken på att något liknande som med Filippa skulle hända. De kollade fostervattensmängd (helt normalt, dock mot nedre gränsen för vad som är normalt), bebisens vikt utifrån graviditetsveckor (h*n var svensson, 2800 gr) och CTG (h*n var visst ett skolboksexempel på hur det "skulle" se ut enligt läkaren). Skönt skönt, nu ska vi tillbaka om 2 veckor, då kollar de CTG igen. Jag sa att jag verkligen vill att det ska ske så "naturligt" som möjligt denna gången, och låta naturen ha sin gång i sån mån det går.. dvs, inte boka tid för igångssättning osv. Han tyckte jag hade en bra inställning, så länge inga tecken visar på att något liknande skulle hända igen. Vilket jag absolut inte tror, vad är oddsen liksom? Det enda jag är lite rädd för det är ju att det kanske är min kropp som inte fattar vad värkar är? Jag kanske kan komma "ända fram", men sen händer inget mer liksom.. Den som lever får se, och jag känner mig starkare och starkare inför förlossningen för var dag som går.
Mina foglossningar då? De är heaven. Helt seriöst. Gaaa, jag känner mig som Kajsa Bergqvist i jämförelse med hur jag hade det för några veckor sedan. Visst, det gör fortfarande ont och så då jag går längre än 100 m, men det kan jag så gärna leva med. Väldigt gärna. Så länge jag kan typ.. leva så är jag glad (vilket det kändes som att jag inte kunde göra förut).
Ikväll har vi julpyntat här hemma. Filippa är taggad=) Oh, ja just ja, hittade vääärldens perfektaste julklapp till mamma i dag, så supernöjd.. hoppas hon blir det hon med=) Det är roligt när man hittar något sådär som man verkligen, verkligen vill ge... Vilket faktiskt, helt ärligt, kan vara lite svårt runt just jul då det ligger båder ekonomisk och tidsenlig press på en... Lite onödigt jag berättar det här kanske, eftersom jag ändå inte kan berätta vad jag köpt... men anyway...
Hotellrummet i Luleå...
Kvällsfika
Bus
*kärlek*
Kommentarer
Postat av: Lidlund
Har hon astma?
Postat av: Fia
fina ni.
Trackback
