Sverigesbästablogg

Av någon konstig anledning har jag senaste tiden känt ett sug av att starta upp bloggen lite smått igen. Varför vet jag inte, jag läser ju inte ens andras bloggar längre. Det känns som att det är lite "ute" men den typen av forum. Man blev lite mättad.
Kanske är det just därför jag känner ett sug att börja om och skriva. För att inte andra gör det. Det är inte längre inne, och något som "alla borde göra".

Att försöka uppdatera om allt som hänt sen det senaste inlägget är omöjligt. Hur länge sedan var det inte? Alldeles för länge. Maximilian är nu 1 år och 8 månader, och börjar förskolan på måndag. Filippa har fyllt sex år och börjar förskoleklass. Ska försöka hålla mig från att skriva "vart tar tiden vägen, varför växer barnen upp så fort".

Jag tycker nämligen inte att det är så hemskt att barnen växer upp såhär snabbt. Ja isf med Filippa. Jag kan sakna den lilla, mysiga, bebis-filippan som jag hade för inte allt för länge sedan. Hon har blivit en stor, viljestark och utmanande sexåring som är hysteriskt sugen på börja skolan, sådär som bara en som inte gått skola kan vara.
Maximilian däremot är det lite tvärtom. Känner att han äntligen blivit en egen individ, utan massa ont i magen och tjorvande. Han är världens mysigaste ettåring som bara väller ur sig nya ord varje dag, både på samiska och svenska. Jag ser verkligen fram emot, för hans skull, att han ska få börja förskolan och träffa vänner.

Jag då? I mitten av september ska jag börja på vikariebanken, vilket inte alls var en självklarhet då de i stort sett slutat anställa folk där. Så jag blev jätteglad då "chefen" ville träffa mig för information. Det ska bli underbart jävla roligt att få komma ut i arbetslivet och vara annat än mamma/hemmafru/sambo/tvätterska/städerska. Även om det nu givetvis har enorma fördelar.

Mer än så här blir det inte denna gången. Men håll ut, ni kommer nog inte få vänta lika länge för nästa inlägg.

Peace out.